Hej allesmmans, nu är jag och min gnälliga stämma igång igen. Jag vet att ni alla älskar mitt klagande. Särskilt du Hannah.

Harmony Gospel, som jag är medlem i, sjöng i kyrkan idag. Det kunde naturligtvis inte bara vara en vanlig liten gudthänst utan det skulle tvunget vara en evighetslång Högmässa. Ni som känner mig vet att jag inte är religiös för fem öre utan bara sjunger i gospelkören därför att inget rockband vill ha mig, haha. Jag höll på att dö av tristess. Prästen som höll i predikan var jättetråkig. Jag har nog aldrig hört en så tråkig predikan i hela mitt liv. Den höll på i evigheter. Jag förstod inte ens vad hon pratade om. Jag slutade lyssna efter tio minuter som vanligt.

Ska ha orkesterövning ikväll. Känner inte alls för det och har dessutom en begynnande huvudvärk. Men jag tar en alvedon och så är allt frid och fröjd sen. Hoppas vi inte bara spelar låtarna till nästa helg. Jag ska ju inte ens vara med då.

Var med Patrik och Mikeal igår kväll/natt(?). Det var hur kul som helst. De är inte riktigt kloka de pojkarna. Äntligen hade jag tid dessutom. Har inte umgåtts med Patrik sen oktober. Skäms på mig. Hoppas jag får tid för mitt dammiga PSP snart också.

Peace Out!

Eller kanske inte. Lite gnäll ska jag ägna mig åt men mest blir det ett trevligt minne.

En av mina totalt urflippade men ändå kärleksfulla vänner beslutade att jag skulle med på festival. Eller ja, jag beslutade också. Det var Younomiafestivalen i Skövde som föll oss i smaken. Anledningen till detta är att ovan nämna vän är upp över öronen förälskad i Crashdïetn som headlinade den kvällen.

Det var inte bara de som var där naturligtvis. Kvällen började med stackars JFK som alltid får vara öppningsband. Publiken var fortfarande lam och JFK's stil föll nog bara en minoritet i smaken. Efter denna upplevelse åt vi för att sedan återvända och lyssna på Twisted Lips, som tyvärr hade jättemycket teknikproblem. Först lade mickarna av och sedan trummade pajen. <-- Jo, det ska stå så.

Efter dem kom Ragdoll Shout. De var älskbara. Hur bra som helst, de fick på tok för lite speltid är jag rädd. Kände igen basisten! Jag var hur stolt som helst. Särskilt som det fanns kanske fem välbekanta ansikten på plats. Alltid kul att se någon man faktiskt vet vem det är.

Midnight Cowboys var en annan höjdpunkt. Sick City var en riktigt bra låt. Synd att jag missade början av spelningen bara.

Sen kom Hell'n Diesel och jag vet inte vad jag ska säga. Jag är kär, förälskad och alldeles vimsig. De var så jävla bra. Konstigt att jag aldrig hade hört dem förut. De verkade hyffsat kända.

Sedan kom de, Crashdïet. Det som folk väntat hela kvällen på att få se. De rockade brallorna av oss och avslutade min första festival med dunder och brak. Jag är helnöjd.

Och nu till gnället. Fan vilken tråkig publik! Alla bara stod och glodde. Någon kanske klappade takten lite. Allt eftersom kvällen gick blev det bättre men aldrig bra. Det var för fasiken mer drag på 40+ på Poodles-konserten jag, mamma och hennes kompisar gick på förra året. Skämmes!

Sedan stod där en pojke som uppenbarligen inte läst min blogg. Han gjorde allt jag sa att man inte fick. Han klappade takten till fel låt. Dessutom var han en stilare. Han klappade alternativa rytmer och förstörde totalt musikupplevelsen för oss som stod bredvid. Han var säkert en trummis.

Peace Out!

Det är helt sjukt. Den tomhet man känner efter sista föreställningen är helt sjuk. Det är som om någon gröper ur en med en sked och lämnar ett stort svart hål av tomhet efter sig. Det är en fruktansvärt jobbig grej.

Till råga på allt var det min sista stora pjäs inom en överskådlig framtid. Jag vet inte om jag någonsin kommer att få stå på scenen igen. Tänk om det här var min sista pjäs någonsin. Jag gjorde det i alla fall med bravur.

Jag var oerhört bekväm i min roll som Fagin eller Filuren som han kallas på svenska. Han var hysteriskt rolig att göra och det vore tråkigt om han var min sista roll. Jag har i alla fall gått ut med en skräll. Dramagruppen Teateraporna kommer minnas mig ett tag framöver.

Nu får det vara nog med självmedömkan och egotrippar. De andra gjorde även de ett fantastiskt jobb. Jag vågar påstå att det är vår bästa pjäs någonsin.

Peace Out!

Det här är mer en uppmaning än ett blogginlägg. Om ni bor här där jag bor alternativt känner mig så ska du gå och se uppsättningen av Oliver Twist på Sagabiografen på torsdag klockan 18:30. Det kostar bara 40 kr.

I denna pjäs spelar jag den underbart äckliga pedofilen Fagin. Jag måste säga att jag gör en stråland insats. Har äcklat flera medskådespelare redan. Inte illa pinkat för en väluppfostrad ung dam.

Peace Out!

Dagens inlägg i vilken debatt som nu kan passa kommer faktiskt att ha ett tema. Takt-klappning.

Jag var på Liten Systers konsert i torsdagskväll. Den var jättebra och även om den var ganska lång blev man inte uttråkad en enda gång. Det var ca 20 ensemblar som spelade en låt var. Tanken om klapptaktande kom till mig när det var dags för rockensemblen Hellbendt. De spelade och sjöng The Seduction Of Sweet Louise. Den var bra, även om deltagarna var liiiite tråkiga att titta på. När låten led mot sitt slut, efter det obligatoriska gitarrsolot ni vet, så började publiken klappa takten. För det första: hälften klappade fel takt. För det andra: man klappar helt enkelt inte takten till The Seduction Of Sweet Louise!

Jag tänkte för att vägleda er ge några tips om klapptaktande.

1: Klappa inte takten om du inte är musiker eller jävligt taktsäker

2: Klappa inte baktakt

3: Klappa INTE synkoper. Detta var särskilt riktat till alla er musiker som tror att ni är skickliga och att alla tycker det är jättekul med synkoper.

4: Klappa aldrig takten till rocklåtar såvida inte artisten i fråga börjar.

5: Klappa heller ALDRIG takten till lugna låtar och ballader.

Om ni följer dessa tips så kommer personer som jag få en mycket bättre konsertupplevelse i fortsättningen.

Peace Out!

De första stackars veckorna av 2008 var spännande. De första dagarna skälvde när de med osäkra babysteg påbörjade det nya året. För visst är ett nytt år allas vår bebis. Vi ska börja om på nytt, ta väl vara på tiden och faktiskt umgås med de vi älskar. De första veckorna är fyllda med nya saker som man ska prova, nya utmaningar.

I vår familj var vår första den 2 januari. Mamma fyllde 43 för första gången i sitt liv. Den 3 åkte jag tåg utan vuxet sällskap till och från Göteborg för första gången. Samma dag åt jag min första vegetariska pizza på Pizza Hut. Den 5 åt jag mat på Ming's Palace, istället för att ta med maten hem, för första gången. Den 7 hade jag och Sockersöt UF hand om lärarfikat för första gången.

Idag började jag ett sista dock. Min sista termin i gratis skolgång. Snart kommer min första student, min första studentbal och min första sommar där jag inte har sommarlov utan är arbetslös på väldigt länge.

På tal om balen och studenten. Jag önskar att pappa kunde vara med och se mig. Konstigt utan honom.

Peace Out!

Jag tänkte nu berätta för eder alla vad som hänt sen sist. Bring you up to date so to speak.

Julafton var mysig. Fick Svartkonst av terry Pratchett på morgonen så jag var sysselsatt hela dagen. Efter Kalle Anka kom Farmor. En stund efter kom Mormor och Morfar och en låååång stund efter det kom Uno och Agneta så att vi kunde äta. Min första köttfria jul gick som smort, saknade inte köttbullarna ens lite. Mina julklappar var toppen. Fick Harry Potter and the Prisoner of Azkaban(boken), kockknivar, en receptbok med massor av smarriga chokladrecept. ljusstakar, 2 DVD med Eddie Izzard, Batman Begins - specialutgåvan, Hello Kitty-strumpor - av Emelie, massor av pengar samt en massa saker jag inte räknat upp.

Annandag jul åkte vi först med Farmor till Britt. Av henne fick jag Nightwish senaste Dark passion Play. Den är helt sjukt bra. Bäst är The Poet and the Pendulum, Meadows of Heaven, The Islander och Eva. Måste jag välja en som är sämst så blir det Whoever Brings the Night eller Amaranth. De är inte dåliga på något vis, de håller bara inte riktigt lika hög klass som resten av låtarna. I vilken fall som helst så åkte vi sedan vidare till Göteborg och firade jul med pappas sida av släkten. det var kul. Fast något hände med farmor. Hon kunde inte gå och det verkade som om hon fick feber. Det var hemskt. Jag kunde knappt somna på kvällen för att jag oroade mig så.

Dagen därpå svarade hon dock i telefonen och verkade må helt OK. Jag och mina två systrar for till Skövde för att schoppa. Det var en hyffsad shoppingdag. Kom hem med tvo toppar, likadana fast en var lila och den andra grön, ett svart linne att ha under min röda skjorta och brun/biege ögonskugga

Idag ska jag till en kompis på orientailsk afton. Låter spännande. Hoppas det blir roligt.

Peace Out!

Det var inte så mycket jobb som jag först trodde. Nu ska bara Lisbeth Götberg ringa så att vi kan få de sista detaljerna. Lite mackor, nån bulle och en jävla massa kaffe är allt som krävs. Vi vill ha minst 4500 för det dessutom, annars går vi i strejk. Skämt åsido, vi kan nog tjäna en hacka på det här.

Jullovet är dessutom äntligen här. Jag spelade solo på avslutningen idag. tror att det gick bra även om jag spelade lite fel här och var. fast det verkar inte som om någon märkte det. Den andra solisten, singer-songwritern Niklas Hellsin var dock myyyyyyyycket bättre än mig. Hans texter är det bästa någonsin. Jag skulle lätt köpa en skiva om han gav ut någon.

Imorgon ska jag till farmor och baka pepparnötter. Till er som inte vet vad det är säger jag bara: SKÄMMES! Så, gå nu och ta reda på vad det är i en vanlig bakbok, baka sedan underverket och smaka. Det är den bästa kakan någonsin.

Peace Out!