Imorgon börjar jag arbeta. Jag både längtar och är jävligt nervös. Jag älskar att spela musik och sådant. Men jag blir så himla osäker när andra ska lyssna. Eller när jag ska spela i en mindre grupp. Särskilt om de andra i gruppen är tusen gånger bättre än mig. I det här fallet heter den bättre hälften Frida och hon är inte lite bra. Snarare helt sjukt jävla megabra. Förhoppningsvis gör hennes skicklighet att jag låter bättre. Med lite tur så.

Annars händer inte mycket. Jag har återupptagit mitt rollspelande på internet. Det är roligare än vad jag minns. Ni borde prova någon gång. AcornRack is the shit!

Peace Out!

Igår fyllde Ida 18 år. Det firades hemma hos Andrea med en grillfest för det närmast sörjande. Det blev mycket ätande och ännu mer diskuterande om allt man möjligtvis kan diskutera. Det var faktiskt en av de trevligaste födelsedagar jag har firat. Grattis Ida.

Idas mamma är förresten en av de vänligaste personer jag träffat. Hon körde fram och tillbaka till Baltak två gånger bara för att alla skulle komma hem ordentligt. Jag visste inte att så snälla människor fanns. Jag själv hade förmodligen aldrig kommit på tanken en gång. Det ger ju hopp om framtiden.

Idag händer det ingenting. Jag har vikt lite tvätt och håller som bäst på att ladda upp bilder på Bilddagboken från gårdagen. Den sidan har blivit så himla seg att jag kommer somna innan den är klar. Ladda upp fler bilder på en gång-funktionen fungerar inte den heller. Seeeegt.

Peace Out!

Jag och Frida/Friday ska jobba ihop i sommar. För er som inte vet det är Frida förmodligen en av Sveriges bästa cellister. Jag var inte ens Kulturskolan Smedjans bästa hornist och då rakt inte Harmony Gospels bästa sångare. Bäddat för mindervärdeskomplex!

I vilket fall som helst så började vi öva igår för att sätta ihop en reportoar som vi ska spela på vår pensionärsturné. Det blir både sång och musik. Jag tror programmet kan bli jättebra faktiskt. Min favorit är Nocturne som vi sjunger tvåstämmigt. En av de jobbigaste är nog Så Skimmrande Var Aldrig Havet. Det går så högt men jag tror jag överlever.

Idag ska jag hoppas att Marieborg hör av sig och att Arbetsförmedlingen säger att jag inte behöver komma dit nästa vecka för att jag har ett jobb. Nu, alldeles strax, ska jag in till staden med en dosa till banken samt för att köpa godis, grillkorv, bröd, räksallad och glass. Blir nog kallt i regnet men det dör jag inte av.

Peace Out!

Idag har jag varit jätteduktig och gjort allt jag måste.

Först cyklade jag iväg till Arbetsförmedlingen och fyllde i ca 17 formulär innan jag fick veta att jag måste komme dit på två möten och att de inte tänker lyfta ett finger för min skulle förrns om 90 dagar. Låter betryggande. Dessutom fyllde tanten i att jag kunde veckopendla alternativt flytta för att få ett jobb. Det kan jag inte alls det men det var tydligen tvunget att vara så. Jag tänker fan inte flytta någonstans innan jag vet om jag kommit in på högskolan. Snurrigt värre.

Efter det gick jag till Vuxenskolan och lämnade in mina uppgifter eftersom jag ska jobba för dem en vecka i sommar. Fick på samma gång erbjudande om att jobba för dem som dramalärare i höst. Hamnar jag i Borås kan jag ha den kursen varannan helg. Det vore ett perfekt extraknäck.

Nu ska jag snart sortera bland mina noter så att jag och Frida kan komma igång med vår reportoar inför den stackars veckan med jobb jag har. Hoppas allt blir bra.

Peace Out!

Nu är jag en fulfjädrad och nybakad student! Jag har i tre år kämpat för detta på Samhällsprogrammet inriktning Kultur. Jag lyckades.

I Fredags var själva avslutningen och jag lyckades till och med knipa åt mig ett stipendie i goda studieresultat, god kamratskap och gott uppförande från Frimurarorden i Skövde. Det var stort och jag är mycket stolt.

På lördagen sen var det bal och så vacker har jag aldrig vart i hela mitt liv. Min klänning var plommonlila med pärlbroderier och jag blev fotograferad fler gånger pga den. Det var lite spännande. Frisyren var också väldigt vacker. Jag älskar glitterlim! Jag dansade så mycket att fötterna var alldeles ömma. Överlag var min student sjukt lyckad.

Peace Out!

Jag kan sanningsenligt säga att jag aldrig har regelrätt skolkat i hela mitt liv. Det närmsta jag har kommit är att säga att jag kan behöva en extra timme ledigt än jag borde när jag vart hos doktorn. Den stackars timmen har dock alltid använts för att stilla mina nerver samt mätta min hungrande mage. Med andra ord har den använts bra.

Idag är det andra bullar som gäller. I skolan är det fotbollsturnering samt en cykeltur till Havsjön som gäller. När jag fick reda på det så tänkte jag att: Screw that! Jag tänker inte göra något som helst ansträngande såvida jag inte själv har valt det den här veckan. Så idag skolkar jag. Tänker inte ens sjukanmäla mig. Känn på den!

Jag menar, vad ska de göra för att få mig att gå dit? Hota med att dra in mina CSN-pengar? Jag tar studenten på fredag. Jag tror jag överlever.

Peace Out!

Idag har jag och min übersnälla far nr 2 åkt 46 mil tillsammans. Han var så gullig att han skjutsade mig till Norrköping och tillbaka så att jag skulle kunna gå på en antagningsintervju till teaterlinjen på Marieborgs folkhögskola.

Väl där fick jag en rundtur, ett personligt samtal, en smörgås och en banan. Det var mycket trevligt fast han som intervjuade mig pratade konstant hela tiden. Jag fick reda på att jag minst kommer bli reserv med goda chanser att komma in. Det var ju trevligt att höra fast det slutgiltiga resultatet kommer tidigast på onsdag. Nu har jag något att se fram emot.

Peace Out!

Läste nyss en recension av Def Leppard senaste skiva i en tidning. Där stod det att trots att skivan var bra så var det inte en ny Pour Some Sugar On Me. Jaha? In The Sparkling Lounge är inte Pour Some Sugar On Me. Gambling With The Devil är inte Keeper Of The Seven Keys och Brian Johnson är inte Bon Scott...

NÄHE! Det säger du inte. Jag frågar: Vad är det för mening med att göra exakt samma låt två gånger? Varför behöver världen två Mikael Kiske? Är det verkligen nödvändigt med fler än en Master Of The Puppets?

Personligen tycker jag det vore tråkigt om alla band alltid lät exakt likadant i varenda låt. Då har man ju ingen aning om när man byter skiva. Istället för att klaga på att allting låter exakt likadant som när Rocka Rolla gjordes så var tacksam för lite förändring och utveckling. Utan den vore musikindustrin väldigt tråkig.

Peace Out!