Jag sitter här i skolan och väntar på att jag ska kunna arbeta med gruppuppgiften till Pedagogiska Ledarskapen som ska redovisas nästa vecka.

Jag gör ingenting mer än njuter av att jag egentligen inte har någonting att göra den närmsta timmen. Jag ska naturligtvis vara en duktig elev och se till att få något jobb undanstökat så att jag slipper göra det i helgen.

I helgen ska jag för övrigt åka in till HBT-festivalen i Göteborg och titta på lite fotoutställningar och sådant. Ska bli spännande eftersom jag inte rört mig så mycket i gay-kretsar innan. Kompui som Eli skulle ha sagt.

Nu ska jag faktiskt ta mig för något av egen fri vilja så ni får sysselsätta er själva en liten stund. Ha en underbar dag.

Peace Out!

Såhär i efterdyningarna av den stora folkfetsen kallad Eurovision Song Contest tänkte jag, som så många andra, att jag skulle göra min röst hörd. Men jag tänker inte klaga alls den här gången utan enbart skriva om de bidrag jag gillade, visserligen mer eller mindre, men de hade positiva inslag. Bara för att klargöra lite så är inte Sverige ett av dessa bidrag. Det fanns inget positivt för någon annan än våra älskade schlagerbögar i den låten.

Det första bidrag som förtjänat en plats i mitt hjärta och i min blogg är Bosnien-Hercegovina. För er som känner mig så vet ni att jag älskar Tim Burton och det bidraget var som Burton fast med en übertöntig låt. Jag blev precis kär i den fjantiga mustachen och den löjligt utsvängda kjolen med äpplen på. Låten är inte vad jag brukar lyssna på men jag blev så glad när jag lyssnade på den att den blev bra.

Det andra bidraget som blir inskrivet i historien är Finland. Hårdrock/Metal på finska är alltid roligt. Låten var faktiskt ganska bra, lite töntig men det är ju faktiskt Manowar och Hammerfall som jag brukar lyssna på också. Där männen rider är också en suverän låtidé! Låt resten av texten fortsätta: tillsammans med kvinnorna är samhället jämställt. Ridning är i alla fall i den här staden en kvinnodominerad sport.

Efter Finland kom sen glädjepillret Lettland. Pirates of the Sea gjorde mig bubbligare än vad jag har vart på länge. Lycka är att en låt ratad från Melodifestivalen kom högre än Sveriges pretantiösa bidrag i ESC.

Azerbadjan var bra tills "Djävulen" började bräka. Jävlar vilket vibrato. Det skulle tanterna i Harmony Gospel höra. No offence men han lät som ett får, det kan bli för mycket av det goda. Annars hade båda två mysiga röster.

Peace Out!

Jag var på ICA idag för att inhandla lite socker och färgämnesstinna småbitar, d.v.s godis, när det hände. Jag stod lugnt och fredligt i kassan för att betala min belöning för att jag vart så duktig och fått MVG i Kultur- och Idéhistoria. Ett gäng med 40+-gubbar gick förbi när det hände. När de var precis bakom min rygg kände jag hur någon av dem grabbade tag och klämde på min rumpa. Jag blev så jävla paff att jag inte han reagera innan de försvunnit, hade jag inte tappat fattningen hade de haft rejäla blåtiror allihopa vid det här laget.

Nu frågar jag mig; vad gav en av de där gubbarna rätt att klämma och taffsa på mig? Vem fan tror han att han är? Vem fan tror han att jag är? Jag kan tala om vad jag inte är! Jag är ingen jävla uppblåsbar Barbara som man kan klämma och känna på hur mycket man vill. Dessutom är min rumpa den enda del på min kropp som jag inte vill att någon, och då menar jag ingen alls över huvud taget, rör utan att ha visat att man förtjänar det. Jag blir så jävla arg. Gubbjävel, kläm på din egen röv istället för att ofreda tonåringar på ICA!

War Out!

((Jag är så jävla arg att jag snart inte vet vad jag skriver!))

Jag har funderat på det här med tvångstankar. Mamma och Anna brukar alltid säga att jag har det men jag tror inte på dem. Men på sistone har jag funderat och kommit fram till att av de få skumma saker jag har för mig så är det bara en enda som är en potentiell tvångstanke.

För det första så måste jag äta mina m'ms i en speciell ordning. Blå, grön, gul, orange, brun, röd. Det är dock inte så att det händer något hemskt om jag inte skulle äta dem i den ordningen. Det är alltså inte en tvångstanke.

För det andra å går jag helt enkelt inte på A-brunnar. Det är en vanlig företeelse och jag kommer faktiskt inte att dö om jag skulle råka trampa på en.

För det tredje så blundar jag inte mellan 00:00 och 01:00 om jag inte har hunnit somna. Det är faktiskt den här som är en potentiell tvångstanke. Jag tror faktiskt att det kommer hända hemska saker om jag inte har kontroll på rummet jag är i under denna enda timma. Då kommer läskiga vålnader ta sig igenom dörren och suga själen, livet och glädjen ur kroppen på mig.

För att tala om andra saker så hämtade jag min balklänning i lördags. Den är så vacker att jag inte känner mig värdig att bära den. Det är synd att far min inte kan se mig. Jag tror han hade vart den stoltaste pappan på Jorden. Jag saknar honom så jag tror jag spricker ibland. Hoppas han ler mot mig från andra sidan och vakar över mig nu när jag slungas in i framtiden. Det kan jag behöva.

Peace Out!

Först, innan jag tar upp något annat. Jag stannar hemma hos min syster. Naturligtvis älskar jag henne mest och det vill jag visa.

Var på 20h-festivalen i Göteborg mellan fredag och lördag. Det var jättekul, musiken var kass men vännerna så mycket bättre och grönsaksröran var god. Vad Anna och Ida än säger. Det var överlag en spännande företeelse att försöka dygna. Fast jag lyckades inte. Hann sova 2 timmar och 20 minuter sammanlagt innan jag kome hem och sov 5 timmar till.

Idag var jag på konfirmation. Det var ett sista-minuten beslut som visade sig vara väldigt lyckat. Konfirmanderna får för övrigt själva bestämma vart kollekten ska gå. De tre damerna som konfirmerades idag hade bestämt att skänka pengarna till bergsgorillorna. Om jag nu tvunget ska lägga kollekt så ska det fan i mig gå till bergsgorillorna!

Imorgon är det skola som gäller.

Peace Out!

... så älskar jag att lajva. Jag har aldrig känt mig så välkommen i en grupp förut som när jag blev en av vampyrerna i Töreboda Domän. Det finns få människor jag skulle vara så öppen med som jag är med dessa dårar. Det är fint att känna sig älskad.

Det värsta är att mitt lajvande verkar gå ut över alla andra. Nu när jag hittat något som passar mig som hand i handske så vill jag naturligtvis göra det så mycket jag bara kan. Nästa tillfälle jag kan närvara på är dock 24/5 vilket är samma dag som min älskade Lilla Syster ska fira sin 17e födelsedag. Hon fyller år den 21 men det är en vanlig onsdag så ingen är hemma. Jag tänkte att om jag grattade henne på hennes födelsedag alternativt bjöd henne på fika den fredagen eller något liknande så kanske jag kunde få åka till Töreboda på lördagen. Eftersom det inte är mig släkten kommer för att träffa så tror jag inte de skulle sakna mig.

När jag tog upp min plan med Anna såg hon så ledsen och besviken ut. Jag förstod inte själv vad jag sa för fel. Hon tittade på mig och sade att hon inte ville att jag skulle stanna hemma om jag så mycket hellre ville lajva men att hon skulle bli väldigt ledsen.

Jag vet inte alls hur jag ska tycka och känna. Jag känner mig helt hjärtlös och hopplöst elak. Kanske jag är allt igenom ond precis som Per skojade om igår.

Vad ska jag ta mig till!

Peace Out!